TÄNKVÄRT 
TÄNKVÄRT
GYLLENE OMSLAGSPAPPER
Historien handlar om en mamma som för en tid sedan skällde på sin 5 åriga dotter för att hon slösade på en rulle med dyrt guldfärgat omslagspapper. Pengar var det ont om och hon blev ännu mer upprörd när hon såg att dottern använde pappret att dekorera en ask som hon placerade under julgranen. Hur som helst, den lilla flickan gav presentasken till sin mamma nästa morgon och sade, 'Den är till dig, Mamma' Mamman blev generad för sin tidigare ilska mot flickan, men hennes ilska blossade upp igen när hon öppnade presentasken och såg att det var tomt. Hon sa till sin dotter med harm i rösten. 'Vet du inte unga dam, att när du ger bort en present är det meningen att det skall vara någonting i paketet ?' Hon hade tårar i sina ögon och sa, 'Men, Mamma, det är inte tomt ! Jag blåste kyssar i den tills den blev full. Mamman blev förkrossad. Hon föll på knä och slog armarna om sin dotter och bad henne och förlåtelse för hennes obetänksamma ilska. En kort tid senare tog en olycka dotterns liv, och det sägs att mamman behöll det gyllene asken bredvid sängen för resten av hennes liv. När hon helst kände sig nere eller mötte svårigheter öppnade hon asken och tog ut en inbillad kyss och mindes kärleken från barnet som hade lagt kyssarna däri.
Det verkligt stora människorna är dem
som får andra att känna sig stora
SANNINGEN
En dag bestämde sig gudarna för att skapa universum. De skapade stjärnorna, solen, månen, haven, bergen, blommorna, molnen och människan. Slutligen skapade de sanningen,
Men var ska de gömma den för att inte människan skulle finna den med en gång ?
"Låt oss placera sanningen på toppen av det högsta berget", sa en av gudarna.
"Nej, låt oss placera den på den mest avlägsna stjärnan", sa en annan.
"Låt oss gömma den i de mörkaste och djupaste avgrunderna", föreslog andra gudar
Slutligen sa den äldste och visaste guden: "Nej, vi ska gömma sanningen allra innerst i människans hjärta. Då kommer hon att söka efter den i hela universum,
utan att märka att hon hela tiden bär den inom sig".
FÖRLÅTELSEN
En historia berättar om två vänner som gick i en öken. Vid ett tillfälle under turen började de att bråka, och den ena gav den andra ett slag
Han kände sig sårad, men utan att säga något, skrev han i sanden:
"IDAG GAV MIN BÄSTA VÄN MIG EN SLAG I ANSIKTET"
De fortsatte att vandra tills de hittade en oas, där de bestämde sig för att ta ett bad. Den vännen som blivit slagen, höll på att drunkna, men blev räddad av den andra vännen. När han hade hämtat sig, graverade han på en sten:
"IDAG RÄDDADE MIN BÄSTA VÄN MITT LIV"
Vännen som hade slagit sin bästa vän och räddat hans liv, frågade
"När jag slog dig - skrev du i sanden och nu graverar du i en sten. Varför ?"
Den andra vännen svarade: "När någon gör oss illa, bör vi skriva det i sanden,
där förlåtelsens vindar kan sudda bort det. Men när någon gör något gott för oss,
bör vi gravera det i sten, så ingen kan sudda ut det".
~ LÄR DIG ATT SKRIVA DINA "SÅR" I SANDEN ~
~ OCH GRAVERA DIN "LYCKA" I STEN ~
FOTSPÅR I SANDEN
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick på en strand
tillsammans med Gud. Ovanför på himlen passerade hela hans liv revy.
För varje händelse i sitt liv såg han att det fanns två fotsteg, ett som
tillhörde honom och ett som tillhörde Gud. När de sista händelserna
passerat såg han tillbaka på fotspåren på stranden.
Upptäckte att många gånger under livet fanns det endast ett fotspår.
Han såg också att det var i de jobbigaste och deppigaste
perioderna i livet. Det bekymrade honom så han frågade Gud:
- Gud du lovade att alltid finnas hos mig när jag följde din väg,
Du skulle ju alltid vandra vid min sida, men när jag i
mitt liv haft det som jobbigast då finns det ju bara ett par fotspår
- Varför svek du mig de gånger jag behövde dig som mest ?
Sade mannen till Gud - Herren Gud svarade:
Mitt älskade barn: Jag älskar dig och kommer aldrig
att lämna dig. De stunder i livet då du haft det jobbigt
och motigt med många svårigheter När du bara ser ett fotspår
- Var de gånger jag bar dig
EN HJÄLPANDE HAND KAN BETYDA
MER ÄN DU TROR...
En dag när jag var ny på high school såg jag en kille från min klass, som var
på väg hem från skolan. Hans namn var Kyle. Det såg ut som om han bar
på alla sina böcker. Jag tänkte: Varför skulle någon bära hem alla sina böcker på en fredag ?
Han måste vara knäpp. Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut
(fest och en fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så jag ryckte
på axlarna och gick vidare.
När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom.
De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte
krokben så han landade i gruset. Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa
på gräset ungefär 2 meter ifrån honom. Han tittade upp och jag såg fruktansvärd
sorg i hans ögon. Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade
runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät. När jag gav
honom glasögonen sa jag: De där killarna är töntar, de skulle ha en omgång..
Han tittade på mig och sa: Tack så mycket. Han log med hela ansiktet, ett leende
som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte honom plocka upp böckerna
och frågade honom var han bodde. Det visade sig att han bodde nära mig,
så jag frågade honom varför jag inte hade sett honom förut. Han sa att han hade
gått i privatskola tills nu. Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker..
Han visade sig vara en riktigt reko kille. Jag frågade honom om han ville spela fotboll
med mina vänner. Han sa ja. Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag
lärde känna Kyle, desto mer tyckte jag om honom, och mina vänner tyckte likadant.
Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker igen.
Jag stoppade honom och sa: Gissa om du kommer att bygga feta muskler om du ska
bära den högen varenda dag. Han bara skrattade och gav mig halva högen.
Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner. När vi
skulle sluta high school började vi planera för college. Kyle bestämde
sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till Duke.
Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet skulle
inte bli något problem. Han skulle bli läkare och jag skulle till handelsskolan och där jag
hade fått ett fotbollsstipendium. Kyle hade blivit utsedd till att hålla
avskedstalet från vår klass. Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst.
Han måste förbereda talet på examensdagen.
Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla tal.
På examensdagen såg jag Kyle. Han såg verkligen bra ut. Han var en sån kille
som verkligen hade hittat sig själv under high school tiden.
Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon. Han
träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen.
Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk. I dag var en av de dagarna.
Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla. Så jag
klappade till honom på ryggen och sa: Hej snygging, du kommer att
göra bra ifrån dig ! Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma
uttrycket och log. Tack, sa han. När han började, harklade han sig först och
började sen prata.
Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig igenom de
jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon, kanske en tränare.
Men mest av allt dina vänner. Jag står här för att tala om för er allihop att detta att vara vän
med någon är den finaste gåva du kan ge någon. Jag ska berätta en historia...
Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den
första dagen, då när vi träffades. Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet.
Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans mamma skulle
slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor på väg hem.
Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende. Som tur var,
räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara.
Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre, populäre pojken
berättade om sitt mest sårbara ögonblick.
Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma leende.
Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det leendet.
Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du ändra en människas liv.
Till det bättre eller till det sämre.
Varsågod att kopiera på denna sida som heter Tänkvärt
Mirakelboken